En nostalgitripp i Söderhamns Skärgård
En sjöresa i Söderhamns Skärgård som är landets tredje största skärgård efter Stockholm och S:t Annas i Norrköping och vi är många som funderat över varför inte kommunen satsat större resurser på den här turistskatten och med inte alltför stora kostnader skulle det bli en stor turistattraktion för kommunen.
En resa från Söderhamnsån i inre city och till Skärså.
I vår trogna mittruffade Uttern 5600 startade resan och vi gled sakta ut ur stan och siktade på Stugsunds hamn på styrbords sida, som var en stor handelshamn där det fanns en stor skeppshandel, sjömanskyrka och annat som tillhörde sjömanslivet. Numera är den största attraktionen strömmingsryckning på försomrarna.
Vår resa fortsatte och snart kunde vi se vårt gamla, tyvärr nedlagda, Östlins rökeri i Vad och på andra sidan de fina nya husen på Mariehillssidan där det tyvärr är ett gammalt båtbyggarhus som har sett sina bästa dagar. En stor profil drev och jag kommer ihåg när vi köpte en ny båtmotor Mercury till min pappas båt och när han med fiskarmössan på plats och en snusnäsduk rev upp förpackningen och konstaterade att “motorn” nu fick se en svensk sol för första och tog en stor snus på ett speciellt sätt med detta konstaterande.
Snart anlände vi till den stora badön Branthäll som är ungdomens plats där de samlas, badar, dricker öl och har allmänt trevligt. Vi tog bara ett kort stopp innan vår Uttern tog kurs mot Enskär som är mer barnfamiljernas paradis men även de äldre trivs bra som t.ex medlemmar i deras båtklubb och deras årliga Orndagar första helgen i juli besöks av väldigt många båtmänniskor.
Något stopp blev det inte här utan vi tog sikte mot Söderhamns största ö och det är gamla fyrplatsen på Storjungfrun och vi landade på den stora bryggan och där fanns för mig några välkända byggnader. Bland annat fyrmästarbostaden, Bröderna Waarmans hus, som flytt hit från Estland efter kriget. Fiskekapellet fanns på plats och vi tog en promenad upp till gårdstunet nära Fyrmästarbostaden och passade på att fika av det medhavda matsäcken.
Här på Storjungfrun var jag några somrar som 13-14 åring och jag fick minnen för livet, det finns många historier från de här estländska bröderna. Det enda som var olikt sig var de nya uthyrningsstugorna som nu fanns nära hamnen.
Efter Storjungfrun tog vi kurs mot den Norra Söderhamns Skärgård och vi passade på att njuta av både sol och behagliga havsvindar från sydost. Snart passerades Skatön och inloppet till Norrfjärden – som vi får ta en annan gång – och nådde till den nu prickade farleden genom fiskeön Stålnäs som på den gamla tiden var en något svårpasserad passage där man fick gissa sig till vart stenarna fanns men jag var även här på besök i mina ungdomars dagar och lärde mig hyfsat, men nu är det lättare. när allt är utmärkt.
Vi passerade snart Olsvik och kunde se en annan stor fiskeö Prästgrundet som borde få en egen reseskildring med sina gamla fiskebostäder och sjöbodar och sitt finna fiskarkapell där hålls kyrkhelg varje sommar och ett och annat Sommarbröllop brukar hållas härute.
Vi nådde snart Klacksörarna – vår närmaste ögrupp – som är flitigt besökt av våra familjemedlemmar som badar och grillar med goda vänner väldigt ofta, ja nästan varje dag den här sommaren. Nästa ö är kanske vår egen favorit Hvitgrund där det finns en gammal fyr och en raststuga uppförd av Skärsåbor.
Klacksörarna, Söderhamns skärgård
Och just till Skärså var vi nu på väg där jag tänkte avsluta dagens nostalgitripp i Söderhamns Skärgård.
Skärså är idag den största attraktionen i Skärgården med sin gamla genuina fiskarbebyggelse med de gamla husen och en mängd sjöbodar och fiskekrogen Albertina som har ett stort antal besök varje sommar och de serverar mest närproducerade fiskrätter och min personliga favorit är grillad gravad lax men deras laxtallrik är inte dum heller. Ett besök rekommenderas och det finns en bra bilväg dit ut.
Skärså var f.ö det första jag träffade på 50-talet när mina föräldrar hyrde ovanpå en sjöbod några somrar som ligger vid hamnen närmast Albertina och på den tiden var fisket det dominerande och om jag minns rätt var det 15-16 aktiva fiskare, i Albertinas lokaler var det ett stort fiskrenseri som tillverkade “Gunnarssons Lökströmming som lades in i sina gulröda burkar.
Sjöbodar i Skärså
Och att inte vi byggde hus i Skärså är något märkligt men hamnade istället i grannfiskesamhället Humlegårdsstrand och vår vik Ekvik, vilket inte är så dumt det heller. Där har vi bott i 58 år.
Men det var kul att skriva om lite nostalgi och annat i Söderhamns Skärgård som jag hoppas att kommunen satsar mera på.
